TILLBAKA TILL HEMSIDAN

Kulturvandring i

Nedan följer en dokumentation av en vandring genom Stockevik den 14 juli 2005. Text som finns i denna sammanställning kan läsas i större detalj i boken ”Stockevik”, som finns att köpa hos personer i samhället. Se ”Boken om Stockevik”  här på hemsidan. Tack också till Mona Axelsson Rönnäng.

 

Stockevik har aldrig hört till Tjörns större orter, men har likväl varit en av de mest betydelsefulla.

I gamla tider fanns här marknadsplats och spannmålsmagasin. Här bodde år 1809, 31 personer, år 1900, 141 personer och år 2000, 57 personer. Det finns tre släktnamn som har anknytning till var sin plats i Stockevik. Hagberg = Hagen,  Kärrman sedermera Scherman = Kärret och Strandberg = Berget vid stranden. Alla tre tillsammans med en broder, Olof Olsson (”Olle i hamna”) kom från samma familj nämligen Olof Hansson i Torpet Kärret.

 

Stockevik, omnämnt redan 1573

Vi, ett trettiotal personer träffades på parkeringen och fick en inblick i var den första gården ”Klockmakarns” funnits. I backen i den södra ändan av parkeringen finns den inritad på en karta från 1794. Det påstås att det fortfarande spökar här ibland.

Landsvägen från Skåpesund gick via Sundsby, Kållekärr och Röa ända ned till ångbåtsbryggan i Stockevik, en av dåtidens största hamnar på Tjörn. Väg till Skärhamn tillkom så sent som under 1930-talet.

 

 

Vid Sigurds Åkeri

Vi gick norrut för att komma till en stor plan som tidigare använts som parkering för lastbilar tillhörande det åkeri som startades 1927 av Sigurd Pettersson.  Byggnadsstilarna är många. Vid sekelskiftet byggdes ett ganska stort antal Enkelstugor ca: 4x8 m med förhöjt husliv, se Axelinas hus här intill. Därefter varierande husstilar ända fram till idag, men under 30 och 40 –talen tillkom ett antal funkishus i trakten. Byggmästare för dessa var bl.a. Ville Johansson.

 

Funkishus

Sigurds är ett exempel på dessa funkishus. Huset på andra sidan planen innehöll bilhall och kontor för det tidiga åkeriet.

Där vi står på planen vid Sigurds ser vi i nordväst Goviksberget, och kan kanske se ”Gubben”, ett liggande ansikte i profil, med hakan mot Stockevik. Till höger om berget kan man ta sig ner till Goviken, men det går lättare från Duvedalens fritidsområde. Moltemyren, med förmodade tidigare hjortronfynd finns till vänster om berget nere i ”Breddal’n”. En sägen om Govike- Mats  finns att läsa i boken. 

Gatan

Från planen framför huset går en liten väg mot gården ”Gatan”. Här finns först ett fritidshus, och sedan Andreas Hagbergs gård, som hade en ko för försörjning. Fortsätter man ned längs åkerrenen och tar till höger över bergen kommer man till platser som ”Piparehålet”, Lilla ”Vrångsholmen” och ”Säves Holme”. Vid dåligt väder var det hit man rodde från Flatholmen. Går man rakt fram i den trånga dalen kommer man istället så småningom till en sjöbod i ”Skuteviken” där båtarna låg tryggt. Därifrån kan man ta sig tillbaka till samhället över Västernäs, och passerar då några dammar som vintertid utnyttjats för skridskoåkning.

 

 

Mjölkaffären

Rakt över vägen finns Mjölkaffären. Här drev Rut Eriksson försäljning av mjölk och bröd.

När mjölk hanterades på gammalt vis i spänner och kannor, då var det här på verandan i ’Gula huset’ som man hämtade sin mjölk i eget kärl. När senare mjölkflaskor av glas och sedermera papp blev vanligt, flyttades hanteringen till Hagbergs livsmedelsaffär. Detta skedde ca:1960.

 

 

Strandbergs

Nu går vi  mot samhället och vägen in mot Kärret. På hörnet ligger ett äldre vitt hus.

I detta hus har funnits telefonstation, och här bedrevs också taxirörelse. Bilen ägdes och kördes av Sveriges första kvinnliga taxichaufför Ruth Strandberg som även drev rumsuthyrning, ”Rum för resande” för sin försörjning, efter att hon blivit änka. Första bilen var en T-Ford och den sista var en sjusitsig Plymouth. Det blev många sjuktransportresor och betänk att det var färja både vid Skåpesund och Svanesund. Det blev tidskrävande resor på den tiden. Efter 20 års prickfri körning lämnade hon över bilen till sonen år 1943.

 

Kärretvägen

Så vandrar vi mot Kärret. På höger sida vid det gula huset ”Böviks” fanns tidigare ett Godtemplarhus byggt 1903 men när det är rivet finns inte omnämnt någonstans. Kanske någon gång på 20-talet. Stockevik var böndernas och skutskepparnas samhälle. Fiske förekom givetvis till husbehov, men lite längre fram ligger huset, nr 5, där den enda yrkesfiskaren i Stockevik bodde. Längre upp till vänster har vi ”Isbergs” hus som numera innefattar en konstnärsateljé.

 

 

Gården Kärret

Efter ytterligare ett par fritidshus ser vi så till höger Gården Kärret som gett namn åt vägen. Längre bort till vänster mot Röa låg tidigare Torpet Kärret men där finns bara enstaka rester kvar. I fonden ser vi från vänster de tre stora bergen, Nyberget, Hamneberget och Kajeberget. På Nyberget finns ett röse, och här uppifrån har man en fin utsikt. 

 

 

 

Hamnerna

Hamnerna eller utmarkerna som finns uppe i bergen är väl värda ett besök. Här låg tidigare ett antal torp för dem som arbetade som drängar t.ex. på Röa. De hade här en liten jordlott för att kunna odla till husbehov och ev. lite försäljning. Man kanske till och med kunde föda en ko eller ett får. 

Det går en stig från vägen in till Östra Morik som leder upp hit. Vi återvänder till stora vägen.

 

 

Källarvind

Nu har vi gått tillbaka och passerar ”Källarvind”. Den har sitt namn efter en grävd källare med tak ovan mark som låg i Fritjofs trädgård till höger. I den röda ladan efter vägen fanns det möjlighet att hyra häst och vagn för resande in på Tjörn. Det kostade år 1885 ca: 60 öre per mil och häst att få skjuts. I ladan finns fortfarande ett avträde för flera personer på "långbänk". Flera Gästgiverier har också drivits i samhället, bl.a. i Gottlanders hus här bredvid. De som reste hit var handlande, skollärare, doktorer osv.

 

 

Samari Port

Detta var den gamla vägen ner mot hamnen och den gör en skarp krök mellan röda och gula huset. Denna väg syns på karta från 1794.

Detta prång kallas allmänt för Samari Port. Man kan förstå att det en mörk kväll kunde spöka riktigt rejält här. Sägnen säger att det var Johannes som gav den dess namn.

 

 

 

"Johanneses" hus

Vi passerar Samari Port ner mot badet och ser snart upp till höger Johannes röda hus. Han var en tidig dansk invandrare, och väldigt kreativ. Han drog bl.a. hit en vagn som i folkmun ansågs vara en tivolivagn och den satte han vid stranden och sålde sedermera till ”Apotekarn”. Johannes försörjde sig som så många andra som skutskeppare. Dessutom var han försedd med ”gröna fingrar” och ympade flitigt i fruktträden runt huset.

 

 

Margits hus

På höger sida på väg ned till badet ligger ett fritidshus som har sitt ursprung i en militärbarack Johannes lät frakta hit från Koholmen efter andra världskriget. Huset tillhörde Margit, dotter till Johannes i grannhuset, men såldes 1963. Av baracken finns idag ingenting kvar, bara grunden den stod på.

 

 

 

Blå huset

Vi vänder tillbaka och ser då det ”Blå huset” som var ett av familjen Gottlanders. De hade flera hus i samhället, men det var här i det gula huset bredvid som de drev affär och postkontor (1905). Inredningen i affären finns bevarad än idag, och har använts till lek av ”flickorna” i huset. Vi passerar och viker in i Samari Port och kommer upp vid ”Villes”, där nästa affär och postkontor funnits. Som postkontor fungerade det till kontorets nedläggning 1968. Post distribuerades även till Skärhamn, en tur på 4 kilometer till fots, av en kvinna som fick 3 öre för varje brev, och 2 öre för de enstaka tidningarna.

 

Frideborg

På berget till höger, det första av ”Strandkullarna” finner vi Emmas hus. Som så många andra var Emma tvungen att försörja sig efter att maken omkommit. Hon hyrde ut rum till Pensionatets gäster, stickade och sålde täcken.

 

 

 

 

Till bybrunnen

Efter att ha passerat en av de äldsta gårdarna, Arvid Larssons på vänster sida, kommer vi fram till bybrunnen i korsvägen mellan Sörnäs, Apeldalen och Ängen. På kullen bakom oss torkade man bönor och den har därför fått namnet Bönekoll’n. Alltså inget missionerande här! Gårdarna i Samhället låg framför allt längs bergen för att bevara all odlingsbar mark, men en gård ser ni mitt ute på ”Långedal’n”.

 

 

 Affären, ”Bua”, ”Hagbergs”

Den sista livsmedelsbutiken, och sociala samlingsplatsen i Stockevik drevs av Olof Hagberg fram till 1978.

Där garaget nu syns fanns tidigare ”Olle Hansas Olles Gård”. Gårdens ägor sträckte sig längs vägen till vänster och ända upp till ”Evalds” längst in i dalen.

 

 

 

 

 Fridhem

I det stora vita huset till vänster på väg mot Apeldalen fanns tidigare Stockeviks första postkontor (1885), affär, ortens första telegraf & telefonstation så tidigt som 1890, och senare bageri. Affären och ”telegrafen” drevs först av handlaren Carlberg, sedan av bröderna Fredrik och Karl Dahlbom och senare av bröderna Albin och Edvin Hagberg. Edvin Hagberg flyttade affären till ”Hagbergs” hus 1918 och sade samtidigt upp telefonstationen som övergick till Artur Pettersson, senare Janne Pettersson och slutligen till Ruth Strandberg som skötte den tills den lades ned 1952 i samband med automatiseringen. Karl Dahlbom var även urmakare. En Maria Mattsson köpte fastigheten 1918 och startade bageri i affärslokalen.  

          

 

Apeldalsvägen till Pensionatet

Så promenerar vi ned till Pensionat Frideborg som drevs under många år för sommargäster från ”stan”, och senare för handikappade och funktionshindrade människor. Många i samhället fick sommarjobb eller hyste pensionatsgäster vid hög beläggning.  Pensionatet hade ”egen” badplats nere i ”Weddingsävja” som man kommer till om man följer vägen och senare stigen mot söder. Efter pensionatsbyggnaden följer annexet som numera är konstnärsateljé.

 

 

"Jannes"

 Så tillbaka till brunnen och ned mot hamnen. På vänster sida har vi först ”Soffis” och sedan "Jannes" hus. Janne var far till Sigurd och Åke som han startade åkeriet tillsammans med, samt till Lennart, som köpte in sig i Tjörns Omnibussbolag i Bleket.

 

 

 

 

Inger-Marias

På höger sida ser vi Inger-Marias som också hon blev änka och behövde försörja sig. Det gjorde hon genom att dagligen ro med mjölk till Klädesholmen i ur och skur. Hon fick också de första sommargästerna. De hade gått ombord på fel båt, och hamnade här, men stannade och Inger-Maria fick 25 kronor för rum med linne i en månad. Så började tiden med sommargäster i Stockevik. 

 

 

Gustafsberg

Här har vi återigen ett hus som använts på flera sätt. Det började som affär i undervåningen för att sedermera bli småskola, predikolokal med söndagsskola, för att slutligen under kriget hysa värnpliktiga soldater. Övervåningen har hela tiden varit bostad. Idag åt dagens guide.

  

 

 

 

Sjöbodarna

Så ser vi då de gamla sjöbodarna och bl.a. den bod, ”Stigs”, den andra till vänster, som var skyltad med namnet STOCKEVIK när Marstrandsbolaget trafikerade kusten. Stockevik var ändstation på sträckan Göteborg – Stockevik. På sträckan Göteborg – Lysekil angjordes hamnarna Klädesholmen, Stockevik och Kyrkesund.

I den främre och äldsta av de stora bodarna på högersidan bodde en av ”strandsittarna”. Han hade en handikappad flicka som sorgligt nog vid denna tid inte fick visas ute, utan levde innanför bodens väggar.

 

 

Hamnen och "Tivolivagnen"

Vi ser nu på andra sidan viken vad det blivit av ”Tivolivagnen” som kompletterats av ett härbre från Grängesberg.

Till vänster ser vi så badplatsen som bara blivit mer och mer populär. Sedan länge har den skötts, först av syföreningen och sedermera med simskola i Samhällsföreningens regi.    

 

 

"Hagen"

Så till sist. När ni lämnar Stockevik nästa gång  skall ni uppmärksamma Hagen på höger sida innan lilla backen och Duvedalen.

Det vänstra av de två husen kallas "Bertils i hagen", och det högra är torpet "Hagen" som Petter (Olsson) Hagberg byggde. Alltså en av bröderna Olsson från Torpet "Kärret". Här bor fortfarande ättlingar till Petter.

Mer om allt detta finns alltså att läsa i boken  "Stockevik"

 

 Här tackade vi guiden Olle med en berättigad applåd, och vände hemåt med nya kunskaper och intryck. 

Det var en mycket uppskattad vandring.

TILLBAKA TILL HEMSIDAN